Hon är Olli Rehns högra hand
Heidi Jern bytte Åbo mot Bryssel för fyra år sedan. Heidi Jern är Finlands EUkommissionär Olli Rehns (C) högra hand i Bryssel. Eller snarare en av den upptagne ekonomikommissionärens sju högra händer. I augusti tar hon paus från Europas ekonomi och firar
Vasabördiga Heidi Jern rör sig världsvant i kommissionsbyggnaden i hjärtat av Europakvarteren i Bryssel. Liksom de flesta andra i byggnaden är hon prydligt klädd i kavaj och växlar obehindrat språk mellan svenska, finska, engelska och franska när hon hälsar på kolleger i korridorerna. Med sina 28 år hör hon till de yngre anställda inom EU-kommissionen, där medelåldern bland de 38 000 anställda är cirka 50 år.
– EU lockade för att här finns fler arbetsmöjligheter för mig än i Finland. Om man inte vill jobba inom unionen finns både Natos högkvarter och många multinationella företags och organisationers huvudkontor här, säger hon. I augusti har EU:s högkvarter varit hennes hem i fyra år efter flytten från Åbo. Efter att ha jobbat för europaparlamentariker Carl Haglund (SFP) och Nils Torvalds erbjöds hon i julas arbete i Olli Rehns kabinett. Kabinettmedlemmarna är sju, varav tre från Finland och resten från Spanien, Polen, Tyskland och Estland. Deras jobb går i korthet ut på att assistera Rehn, som förutom ekonomikommissionär är EU-kommissionens vice ordförande, i allt han gör.
– I praktiken betyder det mycket talskrivande och att komma med respons på Europaparlamentets uttalanden. Vi representerar Olli under möten mellan kabinet- ten och arbetar mycket med att ge vår syn på alla lagförslag som kommissionen ger. I kommissionsbyggnadens caféer talas det olika språk vid så gott som alla bord och här kommer ordet ”världsmedborgare” till sin rätt. Utöver de 23 officiella EUspråken talas det omkring 60 minoritetsspråk inom Europas gränser. Det är också den internationella arbetsmiljön som är det bästa med EUjobbet, tycker Jern.
– Människorna som söker sig hit är överlag väldigt öppna och sociala. Ofta kommer unga hit för att göra sin praktik vid Europaparlamentet och tänker att de stannar ett par år men sedan är de kvar ännu tjugo år senare, säger Jern.
Utmaningen är att komma hem från jobbet i tid.
– I Bryssel jobbar man helt enkelt massor och ibland får jag mejl av mina kolleger ännu klockan tre på morgonen. Men arbetsmiljön är inspirerande och jag har fått vänner från hela Europa. Här jobbar man med människor som representerar helt andra politiska åsikter än man själv har, men vi kan ändå jobba mot ett gemensamt mål och respektera varandras åsikter. Jern och hennes finländska pojkvän, som arbetar med sin doktorsavhandling i biomedicin vid universitetet i Leuven, bor på bara fem minuters gångavstånd från parlamentsbyggnaden. Sommaren tillbringar de på sommarstugorna i Vasa och Åbo skärgård i början av augusti och sedan ska de bila längs den franska kusten.
– När man kommer från Vasa där Tammerfors är närmaste storstad är det en lyx att ha alla Centraleuropas huvudstäder på bara några timmars avstånd, säger Jern, som sommartid ändå saknar den finländska skärgården. När Jern kom till Bryssel 2009 befann sig Europa redan i kris. Krisen har medfört att medlemsländerna ställer allt mer extrema krav där man ser till den nationella nyttan i stället för helheten.
– Ibland känns EU-jobbet lite som att springa i en uppförsbacke som aldrig tar slut. När en svår fråga är avklarad kommer nästa emot och oberoende av vad vi gör är någon missnöjd. Men att medla mellan 500 miljoner EU-invånare kan aldrig vara lätt.
EU-skepticismen har ökat under krisen. Hur arbetar ni för att återvinna EU-medborgarnas förtroende?
– EU är fortfarande ett freds- och välfärdsprojekt. Själv är jag så ung att jag knappt kommer ihåg hur det var före EU-inträdet, men också många äldre har glömt bort de fördelar som EU gett oss gällande resor och handel inom Europa. Finland är ett litet land och som en del av EU har vi mycket större möjlighet att få vår röst hörd i internationella sammanhang än om vi stod ensamma. EU-valet 2014 förutspås bli ett protestval där de populistiska partierna ökar sitt inflytande. Bland andra Timo Soini (Sannf ) överväger en karriär som EU-kritiker i Bryssel under de följande åren.
Hur tror du att deras framgång kommer att påverka EU-politiken?
– Jag tror inte att deras inflytande blir så stort att det har en faktisk inverkan på EU-lagstiftningen. Men de kommer att gå framåt och här har alla politiska partier en stor utmaning i att tydligt kunna kommunicera hur man vill att EU-samarbetet ska se ut och vilken riktning utvecklingen ska ta. EU är inte perfekt och alla lösningar finns inte i ökat EU-samarbete, men jag hoppas på mer konstruktiv kritik från populistpartierna. Det är bättre att vara med och jobba för förbättring än stå utanför och skälla. (FNB–SPT/Heidi Hakala)