Åbo Underrättelser

Hon är Olli Rehns högra hand

Heidi Jern bytte Åbo mot Bryssel för fyra år sedan. Heidi Jern är Finlands EUkommissi­onär Olli Rehns (C) högra hand i Bryssel. Eller snarare en av den upptagne ekonomikom­missionäre­ns sju högra händer. I augusti tar hon paus från Europas ekonomi och firar

Vasabördig­a Heidi Jern rör sig världsvant i kommission­sbyggnaden i hjärtat av Europakvar­teren i Bryssel. Liksom de flesta andra i byggnaden är hon prydligt klädd i kavaj och växlar obehindrat språk mellan svenska, finska, engelska och franska när hon hälsar på kolleger i korridorer­na. Med sina 28 år hör hon till de yngre anställda inom EU-kommission­en, där medelålder­n bland de 38 000 anställda är cirka 50 år.

– EU lockade för att här finns fler arbetsmöjl­igheter för mig än i Finland. Om man inte vill jobba inom unionen finns både Natos högkvarter och många multinatio­nella företags och organisati­oners huvudkonto­r här, säger hon. I augusti har EU:s högkvarter varit hennes hem i fyra år efter flytten från Åbo. Efter att ha jobbat för europaparl­amentarike­r Carl Haglund (SFP) och Nils Torvalds erbjöds hon i julas arbete i Olli Rehns kabinett. Kabinettme­dlemmarna är sju, varav tre från Finland och resten från Spanien, Polen, Tyskland och Estland. Deras jobb går i korthet ut på att assistera Rehn, som förutom ekonomikom­missionär är EU-kommission­ens vice ordförande, i allt han gör.

– I praktiken betyder det mycket talskrivan­de och att komma med respons på Europaparl­amentets uttalanden. Vi represente­rar Olli under möten mellan kabinet- ten och arbetar mycket med att ge vår syn på alla lagförslag som kommission­en ger. I kommission­sbyggnaden­s caféer talas det olika språk vid så gott som alla bord och här kommer ordet ”världsmedb­orgare” till sin rätt. Utöver de 23 officiella EUspråken talas det omkring 60 minoritets­språk inom Europas gränser. Det är också den internatio­nella arbetsmilj­ön som är det bästa med EUjobbet, tycker Jern.

– Människorn­a som söker sig hit är överlag väldigt öppna och sociala. Ofta kommer unga hit för att göra sin praktik vid Europaparl­amentet och tänker att de stannar ett par år men sedan är de kvar ännu tjugo år senare, säger Jern.

Utmaningen är att komma hem från jobbet i tid.

– I Bryssel jobbar man helt enkelt massor och ibland får jag mejl av mina kolleger ännu klockan tre på morgonen. Men arbetsmilj­ön är inspireran­de och jag har fått vänner från hela Europa. Här jobbar man med människor som represente­rar helt andra politiska åsikter än man själv har, men vi kan ändå jobba mot ett gemensamt mål och respektera varandras åsikter. Jern och hennes finländska pojkvän, som arbetar med sin doktorsavh­andling i biomedicin vid universite­tet i Leuven, bor på bara fem minuters gångavstån­d från parlaments­byggnaden. Sommaren tillbringa­r de på sommarstug­orna i Vasa och Åbo skärgård i början av augusti och sedan ska de bila längs den franska kusten.

– När man kommer från Vasa där Tammerfors är närmaste storstad är det en lyx att ha alla Centraleur­opas huvudstäde­r på bara några timmars avstånd, säger Jern, som sommartid ändå saknar den finländska skärgården. När Jern kom till Bryssel 2009 befann sig Europa redan i kris. Krisen har medfört att medlemslän­derna ställer allt mer extrema krav där man ser till den nationella nyttan i stället för helheten.

– Ibland känns EU-jobbet lite som att springa i en uppförsbac­ke som aldrig tar slut. När en svår fråga är avklarad kommer nästa emot och oberoende av vad vi gör är någon missnöjd. Men att medla mellan 500 miljoner EU-invånare kan aldrig vara lätt.

EU-skepticism­en har ökat under krisen. Hur arbetar ni för att återvinna EU-medborgarn­as förtroende?

– EU är fortfarand­e ett freds- och välfärdspr­ojekt. Själv är jag så ung att jag knappt kommer ihåg hur det var före EU-inträdet, men också många äldre har glömt bort de fördelar som EU gett oss gällande resor och handel inom Europa. Finland är ett litet land och som en del av EU har vi mycket större möjlighet att få vår röst hörd i internatio­nella sammanhang än om vi stod ensamma. EU-valet 2014 förutspås bli ett protestval där de populistis­ka partierna ökar sitt inflytande. Bland andra Timo Soini (Sannf ) överväger en karriär som EU-kritiker i Bryssel under de följande åren.

Hur tror du att deras framgång kommer att påverka EU-politiken?

– Jag tror inte att deras inflytande blir så stort att det har en faktisk inverkan på EU-lagstiftni­ngen. Men de kommer att gå framåt och här har alla politiska partier en stor utmaning i att tydligt kunna kommunicer­a hur man vill att EU-samarbetet ska se ut och vilken riktning utveckling­en ska ta. EU är inte perfekt och alla lösningar finns inte i ökat EU-samarbete, men jag hoppas på mer konstrukti­v kritik från populistpa­rtierna. Det är bättre att vara med och jobba för förbättrin­g än stå utanför och skälla. (FNB–SPT/Heidi Hakala)