I trädgården processade Heidi sin oro och rädsla då sonen behandlades för akut lymfatisk leukemi
Det pratas om ett liv innan man får barn och ett annat liv då man blir förälder - för Heidi Granroth och hennes make Henrik Granroth fick tankesättet ytterligare en dimension då sonen fick cancer.
Heidi, lärare i textilslöjd och trädgårdsentusiast, och maken Henrik hade under några veckors tid funderat på om allting var som det skulle med sonen, han lekte och skrattade oftast som normalt men var tröttare än vanligt. De bestämde att Heidi skulle åka med honom till HVC för ett blodprov. Heidi minns stämningarna från den dagen väl.
– Det var en vacker fredag morgon i september, solen sken, det var varmt och fuktigt i luften.
På HVC tas blodprov och efteråt sätter Heidi sig i lekrummet med Wilhelm och storasyster Ida som då var fem år gammal. Innan de hinner åka iväg hemåt kommer sköterskan och ber dem stanna kvar för att en läkare omgående bör se på svaren.
Ett chockartat besked
Det tar några minuter och så får de gå in till läkaren som berättar att blodvärdena inte är som de ska.
– Jag var helt i chock och hade svårt att ta in det läkaren sa och bad henne skriva ner allt på ett papper så att jag skulle kunna förklara för Henrik som just då var på jobbet.
Henrik jobbar som lärare i teknisk slöjd i Pedersöre och är 90 km bort då allt detta händer.
Sedan går allt i ilfart, på Vasa centralsjukhus röntgas Wilhelm och ytterligare prover tas. Det klarnar snabbt att Wilhelm så fort som möjligt ska vidare till Åbo universitetssjukhus. Proverna visar att Wilhelms hemoglobinvärde är 24 då ett normalvärde ligger kring 120.
Henrik anländer och tillsammans med sina föräldrar, de ska ta hand om storasyster Ida då hennes mamma och pappa och lillebror åker till Åbo.
Då kvällen kommer har de hunnit till universitetssjukhuset och snart kommer beskedet, att Wilhelm har akut lymfatisk leukemi. En diagnos som 40-50 barn i Finland får varje år.
– Beskedet ställde nog hela vår värld upp och ner. Först blev det en förnekelse att det här inte händer oss. Vi kunde inte tro att ett litet barn kan få cancer. Det är en tuff käftsmäll man får och det tar lång tid innan det går in i hjärnan.
Första halvåret jobbigast
I Åbo påbörjas behandlingen som sedan kommer att pågå i två och ett halvt år.
– Akut lymfatisk leukemi, leukemin som Wilhelm hade insjuknat i, behandlas i två och ett halvt år. Man kommer inte undan fortare.
I och med behandlingarna blir Wilhelm väldigt infektionskänslig och familjen är tvungen att isolera sig.
– Det är lite som att bo i ett fängelse. Familjen kan inte gå till butiken, inte till biblioteket, simhallen, bio eller något annat sådant som de flesta människor vill gå på.
Heidi och Henrik får noggrant avväga vilken slags verksamhet storasyster Ida kan delta i och det första halvåret blir hon borta från församlingens dagklubb som hon deltog i innan lillebrors cancerbesked.
Små guldkorn i tillvaron
Då livet ställs på sin spets kan saker som känns självklara för de flesta bli något som verkligen uppskattas. Heidi berättar om saker som lyste upp tillvaron i en vardag som annars mest var sjukhusvistelser och isolering.
– Guldkornen kunde till exempel vara att familjen tillsammans fick möjlighet att handla i ett varuhus timmen innan varuhuset öppnade för allmänheten.
– Att låna böcker vid bokbussen som hade en hållplats nära oss var också viktigt, det betydde en hel del jobb, för alla böcker skulle desinficeras innan vi läste dem, jag tror faktiskt att jag desinficerat hundratals genom åren. Men det var det värt.
Föreningen Project liv är en förening som jobbar med att stödja och hjälpa familjer med långtidssjuka barn.
– Project liv kom in i vårt liv och tack vare den fick vi bland annat en drömdag som innebar att en teaterföreställning kom hem och teatern framfördes på vårt vardagsrumsgolv. Efteråt fick vi presenter, gott att äta och Wilhelm som då var två år uppskattade särskilt såpbubblorna.
Ovärderlig hjälp från släkt och vänner
Tack vare en ovärderlig hjälp från släkt, vänner och Project liv orkar familjen kämpa sig igenom behandlingstiden och glädjande nog kommer dagen då behandlingen är klar.
Sommaren 2018 är Wilhelm färdig med behandlingarna och allt ser bra ut. Familjen får åka på en resa, under åren då behandlingarna pågått har endast små utflykter varit möjliga.
– Vi var till Sverige och det var jättehärligt. Det var nog en resa vi kommer ihåg resten av livet. Wilhelm började hos dagmamma på hösten och ett halvt år senare på dagis. Allt såg riktigt bra ut och vi njöt av livet och allt som vi kunde göra.
Trädgården där hopp och frön odlas
Under Wilhelms sjukdomstid och annars också har familjens stora tomt och trädgård varit stället där Heidi fått lufta sina tankar och bekymmer och samtidigt glädjas åt att se saker växa.
– Då vi var inspärrade inom fyra väggar var det så härligt att där hemma kunna njuta av naturen.
– Jag fick ett jättestort behov av att se grönska omkring mig. Och se att det växer och att det finns ett hopp och en framtid.
Återfall
Wilhelm går regelbundet på kontroller efter den avslutade behandlingen och då allt verkar bra kommer kontrollerna allt glesare. I juni 2020 får familjen beskedet att det ännu finns dåliga celler kvar i kroppen och att de nu spridit sig till ryggmärgen.
– Det var ännu värre den här gången. Nu visste vi redan lite för mycket. Vad är det Wilhelm ska tvingas gå igenom?
Önskar sig ett syskon
Det visar sig att det behövs en stamcellstransplantation för att kunna bota Wilhelm från cancern. Då Wilhelm är som sjukast och funderar på om han ska dö så kommer han plötsligt med ett önskemål om att få ett till syskon.
– Jag behövde bara se på Henrik så visste jag att vi nog skulle försöka. Vi gav det en chans och jag blev gravid direkt.
Den 16 december är det dags för transplantationen. Under våren 2021 kan familjen glädjas åt att transplantationen ger önskat resultat och att Wilhelm börjar må bra. Heidis mage växer och dagen efter Heidis 40-årsdag föds Alfred.
– Det kunde ha gått så att vi bara hade ett barn kvar, men istället har vi tre liv att värna om. Cancern förde med sig ett liv till. Nu har vi tre liv att vara tacksamma för.
Himlaliv om Heidi Granroth kan du se när du vill på Yle Arenan.